I CAN'T BE WITH YOU.

Mörkret har lagt sig, men ljusen är ännu tända på avdelningen. Personalen går in och ut genom dörrarna. Men för mig är de stängda. Jag sitter fast här inne. Jag kommer ingenstans. Min vän, min allra bästa vän, är flera hundra mil ifrån mig. När jag helst av allt just nu bara vill ha henne nära. Om jag kunde få ändra på bara en enda sak just nu, en enda sak, så skulle det vara avståndet emellan oss. Mellan hulkningarna viskar jag för mig själv: Kom hem. Kom hem till mig. Vänd upp och ner på min existens igen. Gör mig hel. Var finns du just nu, när jag behöver dig? Kom hem.

Tårar smakar salt. Och jag inte låta bli att fråga mig själv: Ska livet vara såhär?