"ALLDELES FÖR SMASKIGT.."

..Och så var det det här med mammas bantning..

Idag satte jag mig ganska frivilligt ner vid matbordet och åt middag efter min förmåga. Jag hade gjort maten själv - wookgrönsaker med kyckling - och kände att jag skulle klara av att äta det. Känt och gjort, jag åt några tuggor och trots att det tog emot en hel del så hade jag efter ett tag ätit mig igenom halva min halva portion. Då kommer mamma och slår sig ner, efter oss andra. På sin tallrik lägger hon upp en mindre portion än vad jag gjort till mig själv, och säger med ett självbelåtet flin: Det här är alldeles för smaskigt för mig, men en liten portion kan jag allt unna mig.

- HUR, VAD, VARFÖR, VA?!?! Tänkte jag där jag satt. Tankarna for genom skallen. Alldeles för smaskigt. Menade hon egentligen alldeles för fett? kaloririkt? onyttigt? Jag kunde inte äta upp utan gick raka vägen in på mitt rum. Kvar satt den förvirrade familjen, och jag kunde höra pappa ifrågasätta mammas beteende. Hon själv verkade inte ha någon aning om varför jag skulle tagit åt mig. Där låg jag i min säng, inne på mitt rum, med världens ångest över vad jag just proppat i mig, och bara väntade på att någon skulle komma och slita upp mig och släpa in mig till matbordet igen. Men ingenting hände. Det var tre timmar sedan snart, och jag har ännu inte lämnat mitt krypin.

Jag var förresten på sjukhuset igår. Jag fick ta ett nytt EKG och nya blodprover. EKGt var okej, men blodproverna har jag inte fått svar på än. Sjuksköterskan min skulle ringa om det var något att oroa sig över.

Nu är planen att
1. ställa mig naken framför spegeln och intala mig själv att jag är läcker som fan och inte behöver banta
2. Medge att det var lite att ta i, och säga till mig själv att några kilo ner skulle inte skada, men att jag ändå är helt OK.
3. plugga så hårt att jag kan somna tidigt ikväll

Bye for now /Zero