DET BLIR SNARARE BÄTTRE FRAMÅT NATTEN.

..så känner jag just nu i alla fall.
Även om tankarna ofta tränger lite djupare, om ångestens andnöd ofta blir lite tyngre, om kinderna ofta blir lite blötare, så är man åtminstone ensam.

Och ja, jag skriver åtminstone ensam - som om det vore ett positivt laddat ord för en gångs skull. Just om nätterna tycker jag att det är väldigt skönt att vara ensam. Kunna gråta, krama kudden och ta precis hur mycket plats man vill. Egentligen tycker jag att det alltid är skönt att vara ensam. Jag känner mig så pressad när jag har folk runt om mig. Egentligen skulle jag nog alltid vilja vara ensam, eller åtminstone mestadelen av tiden.

..Fast egentligen vet jag att den känslan bara är något som följer med deppressionen. Som jag för övrigt verkar ha fått nu också. Min läkare tyckte i alla fall det. Jag vet inte. Jag känner mig precis lika låg och uppåt som vanligt. Jag är en sån där periodare tror jag.

Åh, tänk vad skönt, att bara kunna släcka lampan och få sova. Tänk vad skönt att kunna sova. Men kanske kan jag det, just i kväll. Jag kommer ju aldrig att få reda på det om jag inte ger det ett ordentligt försök. Och det enda som hjälper är väl att lugna ner sig och tänka : jag behöver inte stressa fram sömnen...

Godnatt alla där ute.