måndag 2 november 2009

DEN TOTALT ÄRLIGA SITUATIONEN.

Okej, nu tycker jag att det är dags för ett smärtsamt ärligt och utförligt beskrivande av mitt status just nu. Och förlåt om det kommer att göra er besvikna på mig, men jag känner ingen som helst anledning att ljuga för er.

Jag tror att det är så att när man är ung, då ser man inte på livet som något man en dag ska tvingas skiljas ifrån. Och det kan ju vara jättebra. Men, i mitt fall är det också det som är problemet. Ett av dem. En faktor som, ursäkta banalt och gammalt uttryck, sätter käppar i hjulen för mig. De hjul som ska rulla för att jag ska må bättre en dag. Jag har två mål. Att bli frisk är det första. Att gå ned i vikt är det andra. Och som nuläget är, blir mitt andra mål starkare för var dag som går. Jag är helt uppriktig när jag säger att jag inte kommer att klara av det här på egen hand. Och jag är lika uppriktig när jag säger att jag inte ens vet om jag vill längre.

Jag tänker på min framtid väldigt ofta. På vad jag ska jobba med, på familj och på hur allting ska bli. Jag planerar mycket i mina tankar. Men framtiden är till för de som lever. Varför jag inte kan ta till mig det just nu, det kan jag inte svara på, men det gör mig både livrädd och förkrossad.

4 kommentarer:

Elin sa...

Hej gumman!
Jag tror att det är ungefär så här: Ju mindre du väger, dessto större makt har anorexin över dig!
Känner igen det du skriver om att du vill bli frisk, samtidigt som du vill gå ner i vikt. Precis så ville jag oxå ha det!
Men både du och jag vet att det inte går, jag klarade inte att vända min situation själv och jag tror inte du heller klarar det!
När man är väldigt underviktig fungerar inte hjärnan ordentligt(finns ingen plats för friska tankar) + att motivationen inte finns eftersom man inte orkar vara motiverad!
Kan du inte skriva en för-och nackdel lista med att ha anorexi? Det var en sak som fick mig att faktiskt be om hjälp!

Sen måste jag hålla med de andra som kommenterat om din utskrivning, blev helt mållös! Vilka idioter det finns inom sjukvården, skrämmande!!!

Sen kan även jag rekommendera Capio i Varberg. Väldigt bra ställe med kunnig personal!
Stora kramar

Anonym sa...

Du vet ju mkt väl att mål nr 2 bör strykas.. Känner igen det så väl.
Du måste våga be om hjälp!! kan också rekommendera capio [jag var dock i sthlm]
Anorexi är en dödlig sjukdom och jag önskar att du kunde öppna ögonen helt för en stund. Du är ung och är värd ett bra liv.
http://www.abkontakt.se/default.asp?
kram

Miss H sa...

jaaa, man vill leva "normalt", men samtidigt e man livrädd för hur man ska kunna göra det...vill man ens? Kan man ens?!!

Kämpa på*

KRAM

Alexandra sa...

Hej!
Hittade din blogg och kunde inte sluta läsa. Du skriver verkligen jättebra. Du är verkligen jättestark, du vågar fortsätta att kämpa trots helvetet du överlever i. Du är otroligt öppen, något jag beundrar. Jag tror på dig och hoppas att du snart kan leva på riktigt. Du förtjänar det. Du förtjänar att må bra, vara lycklig och njuta av livet.

Ta hand om dig! Och försök att inte tappa hoppet. Jag är övertygad om att du är en otroligt älskad person.

kram