ÅNGEST.

..För "ovanlighetens" skull. Jag vet inte, hela dagen har bara känts så hopplös. Jag har verkligen haft ångest och mått dåligt över hur jag ser ut, från det att jag gick upp i morse och fram tills nu. Jag får hela tiden tankar som att det är för sent, att jag har blivit så fet som jag alltid har varit rädd för, och att jag aldrig kommer att kunna bli av med dessa extrakilon igen. Jag känner mig så långt ifrån där jag vill vara. Att försöka kämpa emot anorexin får mig att känna att jag tappar kontrollen över precis allt. Jag vill ha kontrollen. Behöver den. För att det kanske är det största jag har. Det är jag. Ja, det är det faktiskt. Hur idiotiskt och dumt det än låter, så är det bara så.

Och jag hatar när jag har ätit. Jag hatar det så fruktansvärt.