BUUHUUÄÄÄÄ.

- Får jag låna bilen? Nej, det får jag inte. Beror det på att jag äter för dåligt och därmed kan vara en fara för mitt eget och andras liv i trafiken? Nej, det gör det inte. Utan jag kan kvadda den enda bil vi för tillfället har, och den bilen är jätteviktig, för den är han beroende av i sitt jobb. Det vore ju katastrofalt om den bilen gick sönder.

Att jag spyr hemma vet de om. Att jag spytt en hel del i duschen vet de om. Är det okej att jag spyr i duschen? Nej, det är det inte. Beror det på att det är farligt för mig att spy eftersom det rubbar min kaliumbalans och därmed blir livshotande eftersom mitt hjärta är dåligt? Nej, det gör det inte. Utan det kan bli stopp i avloppet om jag väljer att spy i duschen, och då kommer det att lukta jätteäckligt och det kommer att bli jobbigt att fixa det.

- Får jag låna de nya joggingskorna? Nej, det får jag inte. Beror det på att jag egentligen inte får träna över huvud taget just nu? Nej, det gör det inte. Utan Skorna är en mindre storlek och om jag använder dem kan jag töja ut dem. Då är det bättre att jag tar mina gamla.

Zero är en purken tonåring just nu. Alldeles pubertetsgalen. Snoriga armar och en randig kind. Ingen bryr sig egentligen om henne, tänker hon. Så länge hon inte ställer till problem för någon annan än sig själv. Så länge hon inte kvaddar bilen, gör stopp i avloppet eller töjer ut de nya nike-skorna med stötdämpande luftkuddar, så är det helt okej att hon kastar sig ut för ett stup eller bantar ihjäl sig.

GUD, vad töntigt och trotsigt, eller hur?
Men efter år, år och ännu fler år av samma jargong, så är det väl kanske inte så konstigt att någon som tvingats växa upp snabbt går tillbaka till att bli den där surpuppan igen.