WAKE UP CALL?

I går var en underlig kväll, åtminstone för mig. Jag träffade en annan anorektiker. Det känns alltid lika konstigt att göra det. Man har en sån dragningskraft till varandra på nåt sätt. Hon berättade att hon i och för sig var en ganska frisk tjej nu, och vägde runt 55 kilo till sina 163 cm - vilket ju är helt normalt. Fortfarande ett lågt BMI (ca 20.7) visserligen, men ändå en friskvikt. Jag har inte träffat så många anorektiker som är lika långa som jag själv och som jag vet vikten på. Men nu, när jag såg den här smala människan framför mig, som med samma längd som jag väger åtminstone 7-8 kilo MER, så slog det mig rätt i magen att jag måste vara smal också. Bara måste. Allt annat är väl en fysisk omöjlighet? Jag kunde inte för mitt liv förstå hur det kunde gå ihop. Men, det kändes bra, samtidigt som det var lite skrämmande.

När jag kom hem i dag så tittade jag mig länge i spegeln. Kunde inte fatta hur min kropp inte kan väga mer än vad den gör. Drog alla anorektiska ursäkter för mig själv innuti mitt huvud. Ditt skelett väger inte alls mycket. Du har inga muskler som väger. Din kroppsform är fortfarande ful och dallrar. Det enda som väger på dig är fett, det är därför du inte har högre BMI än vad du har.

Jag bara undrar..kan man ha ett underviktigt BMI, och ändå se överviktig ut? Beroende på kroppsform? Kroppsbyggnad? Fettmassa?