DANSA DIN DJÄVUL.

"Att våga är att förlora fotfästet för en kort stund, att inte våga är att förlora sig själv." (Søren Kierkegaard)

Jag tror nog att det handlar om att våga, och att verkligen vilja våga. Idag har jag upptäckt att jag faktiskt kan övervinna den ångest som jag får av mat, utan att kasta mig över toalettstolen, även om det kräver mycket tid och kraft. Jag visste att jag behövde äta, så jag tog mig in i köket och slet tag i första bästa alternativ jag såg, vilket blev en macka. Jag stod upp och vek den dubbel och åt sedan, ganska fort, för att inte kunna hinna stoppa mig själv. Jag fick i mig allt utom kanterna och så fort jag svalt den sista tuggan så bokstavligt talat sprang jag ut på balkongen och rökte 3 cigg på raken medans jag försökte titta på utsikten och granska varenda centimeter av mitt synfält.

Nu sitter jag här och är tung i magen och den spänner i bröstet på mig, men jag har fortfarande inte gjort mig av med det jag fick i mig, och det har gått nästan en halvtimma. Snart kommer känslan av att jag inte behöver spy, utan att det ändå är "för sent". Snart kommer jag kunna säga att jag klarade det. Fanimej.