Handlingsförlamad.

..Är vad åtminstone jag blir. Jag vet att jag måste äta frukost. Jag känner hur kroppen inte orkar med, hur huvudet smärtar och har en reaktionsförmåga som knappast är så snabb att den skulle kunna kallas förmåga. Trots det står jag fastnaglad framför kylskåpet, skafferiet eller fruktskålen. Jag står där, och tänker att "nu ska jag ta mig frukost, för det behöver jag". So far so good, men sen kommer den där förlamade känslan. Jag förmår mig inte att sträcka fram handen. Jag blir stillastående ett par minuter, för att sedan gå tillbaka till mitt rum.

Jag måste bara få säga (eftersom jag säger i princip vad jag vill på min blogg) att jag hatar, eller åtminstone starkt ogillar, de människor som påstår att anorexi är något man väljer. Något man får skylla sig själv för.

Du skulle inte be om cancer, right? Anorexia nervosa är precis lika svår att påverka. Och jag ogillar starkt även det såklart.