Vart försvann mina känslor?!

..Jag kan inte känna innuti. Ett sår kan svida. Hunger kan göra ont, men den försvinner efter ett par timmar om jag ignorerar den. Att bli kittlad känns både obehagligt och skönt. Att gå naken ute skulle säkerligen få mig att känna mig kall. Men att gråta.. hur kan det vara så svårt? Jag känner inte min insida. Den enda riktiga känslan jag kan identifiera är ångest. Resten är antagligen bara ett års känslor, blandade, alla på samma gång.

Ungefär som med vattenfärger. Ni vet, när man blandar ihop alla olika kulörer. Resultatet blir en mörkbrun sörja där man inte kan se vilka färger som är inblandade, men under ytan finns alla där. De går bara inte att urskilja.

Precis som med vattenfärger, faktiskt.