BESATTHET.

- "Det är så hemskt att se dig nu för tiden. Förr var du alltid så pigg. Du var så glad! Men nu.. nu drar du dig undan. Antingen är du inte hemma eller så är du hemma, men inlåst på ditt rum. Varför drar du dig undan världen, Zero? Varför kan du inte se det vi ser? Din blick är tom. Som om du egentligen är långt borta och inte här bland oss. Det är som om du vore besatt av någon slags djävul. Det är en ond kraft, Zero. En ond kraft. "

..Kanske har hon rätt ändå, mamma. Visst är det en besatthet. När kommer den att avta? Snälla någon, säg mig att den tynar bort med åren. Säg mig att det är något man växer ifrån. Säg mig att den går att bota med piller. Säg mig att den går att skära bort. Ge mig vilket svar som helst, förutom det att jag själv måste driva ut den ur min kropp, anorexin. För det känns som om jag tappar greppet.

Som om livet skulle glida ur min hand.

Som om jag inte skulle orka lägga märke till det.