torsdag 26 mars 2009

DET VÄRSTA JAG VET..

..ALLA KATEGORIER, är människor som inte klarar av att hålla sina nedvärderande åsikter för sig själva.

Att tycka och tänka, inne i sitt egna, unkna huvud - det skiter jag fullständigt i. Det är helt okej. Och visst, den här gången handlade det om ett sjukt korkat påhopp på anorektiker som fick mig att reagera, från en skribent som verkar vara totalt okunnig i ämnet (och kanske inom fler ämnen än så), men nästa gång handlar det om invandrare, handikappade eller överviktiga - ja, någon annan utav somliga utsatt minoritet. Det spelar ingen roll vad det handlar om - jag tycker att det är lika lågt gjort varje gång någon går till angrepp mot människor som inte kan rå för att de är på ett visst sätt eller lever under vissa förhållanden. Mår man bra av att tycka illa om världen och trycka ned på människor man inte ens känner - OK, FINE - så länge man har vettet nog att hålla det för sig själv. Men aldrig, ALDRIG att jag kommer att beundra någon som öppet diskriminerar och trycker ned på människor som är lika värda att gå på den här jorden som alla andra.

Jag vet att jag inte behöver försvara mig, eller uttala mig om saken över huvud taget. Att tjaffsa via internet är väl något av det mest patetiska som finns, och jag knipit ihop många gånger på grund av att jag verkligen tycker det. Den här gången kunde jag bara inte låta det passera. Jag blir rent ledsen över hur vissa människor beter sig mot andra.

BAD KARMA, alltså.

Godnattkram till er kämpar där ute, och till er som förstår eller försöker förstå sig på oss kämpar.



3 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Zero sa...

Svar till dig som verkade känna sig väldigt träffad:

Nej, jag vill inte länka till ditt inlägg eller till din blogg över huvud taget. Jag tror faktiskt inte att någon är intresserad av att läsa det du skrev. Kontentan framgår ju liksom av mitt inlägg. Det är bra så.

Anonym sa...

Go Zero säger jag bara...nä tjafs på Internet är bara trist och omoget! Vad kul att du tittade in på hennes blogg, hon verkar vara en jättego tjej, har bara "pratat" med henne via kommentarer osv. men ändå. Ja du har rätt vi slutar be om ursäkt, inför varandra för jag tror vi är ganska vana och göra det inför allt och alla ändå. Vänerviken ja, när jag kom dit först i nov 1996 var det 2 avd, en för småbarn och en för tonåringar. Jag hade anorexi då men de trodde att om de ignorerade den så skulle det "gå över", jag var där till 1997 i maj då blev jag skickad till deras behandlingshem i Udevallla Malögården och de var jättegoa där bara att de inte kunde något om ätstörningar, så i december 1997 skickades jag tillbaka till Vänerviken som det då hette där jag var ca 1 1/2 till med sond och rullstol och hela alltihop, ja du vet. Herregud...det blev ett långt inlägg. Har du varit på Vänerviken?
Jag har inte träffat dig men det känns som om vi är lika på något sätt även utanför ätstörningen även om dett kanske låter flummigt, men ja jag tror och vet att du kommer att fixa detta...VI kommer fixa detta båda två!

Kramar