EN REGNBÅGE AV KÄNSLOR.

..Så skulle jag vilja beskriva dagen som gått. Om man nu kan säga att den är över d v s. Vredesmod (nähä?), ångest, glädje, ledsamhet och rädsla. Vreden för det som hände i morse. Ångest efter att jag till slut tog mod till mig att äta. Glädje över den sköna vårsolen. Ledsamhet över insikten om att jag har fruktansvärt mycket jag borde göra i skolan, men inte orkar med som det är just nu. Och sen kom rädslan, över att jag skulle spräcka magsäcken i den frenetiska spyattack jag tvingade mig själv till, efter att ha försökt äta för en stund sedan.

Idag har jag pratat med min dietist, med min sjuksköterska och med min nya psykolog. De har ringt mig alla tre, på samma dag, vilket jag tyckte var en ganska knepig men välbehövlig slump. Det var skönt att få älta lite fram och tillbaka, utan att behöva trötta ut en persons öron. Nu är jag matt. Fick en smärre chock när jag tog mig en titt i spegeln alldeles nyss efter spyandet och duschandet. Det ser ut som om någon smetat ett tunnt lager av bläck kring mina ögon. Till och med ögonlocken är mörkt blå-rosa. (Hur nu en färg kan vara blå-rosa? Blå-lila är väl kanske mer rätt..)

MEN - Jag har åtminstone kommit till en insikt idag - en mycket viktig sådan - nämligen att jag inte är det jag gör. Jag kan spy upp maten, visst. Jag kan skrika på mamma, jag kan ignorera vännerna en stund, jag kan få dåliga betyg och ja, mer därtill.. Men i slutändan, är det inte dessa saker som gör mig till den jag är, utan jag tror att det är sinnelagen. Jag hoppas innerligt att det är så i alla fall. Och innerst inne, så vet jag att jag inte vill någon något ont med det jag gör. Inte mig själv heller.

Kram på er.