tisdag 24 mars 2009

TOO MUCH OF A FOOL FOR SCHOOL.

..Ja, sådan är jag och sådant är mitt liv. Just nu.

Dagen har spenderats i sängen, vid TV:n, på balkongen och ..just det, ja..på joggingspåret. Alldeles för länge har det fått vara fint väder och torrt underlag för att jag skall kunna hålla mig borta från löpardojjorna. Jag är så väl medveten om att det egentligen är det värsta jag kan göra mot mig själv och min nuvarande hälsa, men jag tänkte att en gång är ingen gång. Två är lika med noll kommer det väl bli imorgon om jag känner mig själv (eller snarare en viss del av mig själv) rätt. Det var ju så fruktansvärt uuuunderbart! Otroligt otränad var jag dock, men mer kan jag väl inte räkna med efter att ha varit fastklämd i det här huset under största delen av det gångna halvåret. Som en sill i en konservburk. Jag vill ut ut ut härifrån.

Men, jag har också gjort framsteg. S kom hem och tvingade i mig yoghurt med hennes hemmagjorda müsli. Att titta in i de ögonen och tacka nej till något jag vet att hon gjort för min skull, det kunde jag inte med att göra idag. Efteråt fick jag hyperångest, men fick utlopp för den genom att få krama henne hårt, hårt och länge. Vilken underbar människa hon är! Vänner är livet.

Nej, nu måste Zero verkligen studera. Bara på de här sista lediga dagarna har jag lyckats komma efter övriga klassen med inte bara 4 prov/inlämningar - utan 5..

PUSS & KRAM

1 kommentar:

Anonym sa...

Kämpa på, för desto fortare du vågar lämna ätstörningen bakom dig, desto snabbare komer du tillbaka till dte verkliga livet! jag mår så mycket bättre nu och då har jag ändå en bit kvar tankemässigt! men det går att bli bra bara man vågar kämpa på riktigt!