DET ÄR ALLDELES FÖR LÄTT...

...att falla tillbaka i gamla mönster. Gärna destruktiva sådana.

Ibland funderar jag ganska seriöst kring vad det egentligen är för fel på mig. Det är som min läkare säger - att jag motarbetar mig själv, omedvetet. Jag ska göra ett personlighetstest (MMTI) den 26:e. Kanske får jag några svar då? För det är det jag behöver. Svar. Jag har alldeles för många frågor och funderingar som inte leder någon vart.

Jag vill slå någon på käften, samtidigt som jag vill kura ihop mig och gråta. Jag vill skrika högt och ljudligt, all världens svordomar, men klarar inte av att forma ord med mina läppar. Varken för att skrika eller prata av mig.

Jag vet att jag inte borde vara ensam. Men är man snart 20 år så ska man klara av det. Vad gör mig så annorlunda? Varför är jag som jag är?

SHIT, vad filosofiskt det där blev. Jag bara flummar just nu. På tal om gamla mönster, ja..