BMI = ren lögn..?

Det är det här jag är rädd för. Och det är ju så sant, att BMI inte är något bra mått vad gäller övervikt och undervikt, egentligen. BMI mäter inte hur du ser ut i kroppen, alltså inte vad du är uppbyggd av. Därför känns det inte lugnande att veta att mitt värde ligger lågt, eftersom jag lika gärna skulle kunna bestå utav rent fett och knappt några muskler alls. Då skulle ju bilden jag har av mig själv i huvudet till och med kunna vara korrekt.

Usch och blä. Det är ett ständigt gnäll från mig ganska ofta har jag lagt märke till. Antar att det beror på att jag är så besviken på mig själv för att jag inte lyckas bättre. Den senaste veckan har jag ätit max en gång om dagen. Och då pratar vi inte godkända måltider, utan snarare mellanmål. Igår åt jag 1/2 smörgås hos S, men när hon gick på toaletten åkte resten i soptunnan. Hon ställde fram ett glas juice hon ville att jag skulle dricka. Men när hon gick och bytte tröja hällde jag tillbaka den i paketet. Fy fan för mig. ELLER NEJ, förresten - fy fan för anorexin.

Nu skall jag ägna förmiddagen åt att städa, städa, städa. Hur det kan vara så roligt vet jag inte riktigt. Och sen kanske jag får för mig att laga mat åt famljen, vilket gör att jag kanske kan äta. Det brukar bli lättare så.