HANDBOLL PÅ TV.

..Ja, tänk vad något sådant kan få min kära mor att totalglömma mina måltider! Usch, nu känner jag hur mycket klagomål jag givit just mamma och familjen i mina senaste inlägg.. Det är inte speciellt rättvist alls egentligen. Fast samtidigt finns det ett litet groende missnöje riktat mot la familia inom mig, och inte bara för det här med anorexin och hur de tacklar den. Jag har nog aldrig riktigt kommit överens med mina föräldrar. Den ende som jag verkligen kan prata med i den här släkten, är min storebror. Tyvärr bor han inte hemma, och kommer väldigt sällan och hälsar på, så jag träffar honom inte speciellt ofta. Han är en ängel i alla fall, och förhoppningsvis får jag snart körkort, så då kan jag åka till honom när jag vill.

Och så var det maten, ja.. Det blev väl inte så mycket mer än kaffe för mig idag, bortsett från frukosten. Usch, vad jag känner mig kass. Men idag har jag faktiskt inte alls varit hungrig, inte det minsta, och då är det verkligen inte lätt att äta. Det hjälpte ju dessutom inte att pappa jämförde mitt ansikte med en känd skådespelerskas, som inte direkt är fit, och det första jag tänkte på var - Ser jag ut sådär så måste jag banta. Har jag en sån dubbelhaka så måste den bort. NU. Och jag vet - det låter riktigt ytligt det här - men jag blev uppriktigt ledsen och berättade det för honom. "Hon är ju inte speciellt smal kanske, sa han, men hon har ju inte fetma precis!" - WOW, pappsen, där fick du verkligen till det. TACK.

Nej, efter den här ordspyan så tänker jag faktiskt hoppa i säng och anse min dag som avklarad! Jag är redo för en ny skolvecka, och för att nämna åtminstone en sak som faktiskt är positiv just nu: Jag ser fram emot att få göra mig i ordning och ta på mig lite roligare kläder imorgon, efter en helg iklädd enbart gamla slitna mjukisbyxor!

PUSS / Zero