torsdag 22 januari 2009

IT'S LIKE YOU'RE A DRUG.

Idag har jag inte orkat gå till skolan. Jag har känt mig nere, och har en sån fruktansvärd huvudvärk. Det brukar bli så när jag verkligen vill gråta, och släppa ut det som samlats inom mig, men jag vet att jag inte kan. Det är som om alla tårar som vill ut snart inte får plats, och bildar ett konstant tryck mot kraniet från insidan. Jag har inte tid helt enkelt. Skolarbetet måste få alla mina lediga timmar för att jag skall klara av att äntligen få ta studenten och samtidigt gå ut med någorlunda bra betyg. Det är sjukt, egentligen, hur något så simpelt som tid kan få en att tvingas begränsa sig själv till sådan grad att man känslomässigt är nära att explodera.



Jag är så trött på den här sjukdomen så jag skulle kunna spy. Om det nu fanns något att spy upp det vill säga. Och det som verkligen tär på mitt hopp ännu mer, är att jag säkerligen också hade gjort det om jag hade haft något att spy upp. Kelly Clarkson sjunger rakt till mig, i låten addicted. Visserligen handlar den nog snarare om trasslig kärlek än om anorexi, men när jag tolkar den stämmer vart enda ord in på hur den får mig att känna mig.



Någon utav er kanske känner igen er i texten?

It's like you're a drug
It's like you're a demon I can't face down
It's like I'm stuck
It's like I'm running from you all the time
And I know I let you have all the power
It's like the only company I seek is misery all around
It's like you're a leech, sucking the life from me
It's like I can't breathe, without you inside of me
And I know I let you have all the power
And I realize I'm never gonna quit you over time

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything, nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think, without you interrupting me
In my thoughts, in my dreams, you've taken over me
It's like I'm not me, it's like I'm not me

It's like I'm lost, it's like I'm giving up slowly
It's like you're a ghost that's haunting me
Leave me alone
And I know these voices in my head are mine alone
And I know I'll never change my ways if I don't give you up now

It's like I can't breathe...

I'm hooked on you, I need a fix, I can't take it
Just one more hit, I promise I can deal with it
I'll handle it, quit it, just one more time then that's it
Just a little bit more to get me through this

It's like I can't breathe...

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej och tack för ditt svar ang. hög puls!
Det lät ju precis rätt!!!
en sak jag tänkte på som kanske kunde vara till hjälp för dig.
Jag går hos en dietist, som inriktat sig på ätstörningspatienter, Vi har tillsammans gjort ett "matprogram" ett som jag känner att jag klarar av och med tiden, så ökar vi matintaget. För mig känns det som att jag tar kontroll över sjukdomen + att det är lättare att äta efter ett schema man själv varit med och gjort. Jag har bestämt mig för att gå upp i vikt, men i min egen takt! Dietisten har hjälpt mig mycket därför tänkte jag tipsa om det!
Det finns ju så mycket olika sorters stöd och hjälp, men det är ju inte alltid så att man vet vilka resurser som finns!!!
Stor kram
Ps: Hitta din islka mot anorexin och SLÅ tillbaka!!!