glöm inte bort att du är värdelös..

Andra dagen på första månaden av vad som skall bli bästa året i mitt liv (?).. Det börjar inget vidare. Natten var en ren pest, och jag grät mig igenom två timmar, för att sedan däcka totalt utmattad efter att ha tagit tre sömntabletter. Tårarna kom så fort jag stängt dörren om mig. Jag låg i min säng och försökte kväva ljudet i kudden, vilket tydligen inte hjälpte ett dugg. Blickarna var väldigt konstiga i morse nämligen..

nyligen, cirka klockan 13.50:
"Plastpappa": Zero, du borde nog äta något istället för att dricka kaffe.
Jag: Nepp. Jag ska äta senare, det har jag planerat.
"Plastpappa": Jag vet att du inte mår bra just nu, men det blir inte bättre av att du inte äter.
Jag: Nej, det vet jag väl. Men jag ska äta, OKEJ?!

Anledningen till att jag befann mig i köket när denna diskussion bröt ut, var just för att jag skulle kolla om jag kunde hitta något att äta. Jag ville känna efter hur det kändes, och försöka ta mig något till frukost. Men vid bordet satt pappa och lillebror och spelade spel. Aldrig i helvete, tänkte jag, skulle jag kunna äta när de sitter där. Det skulle bli jättepinsam stämning. Sen när jag övervägde tanken att ta med lite mat in på mitt rum, började diskussionen, och vips klarade jag inte av att ens vistas i ett rum där det finns mat längre. In på rummet, ned i sängen, upp med datorn. Ljuvliga ensamhet, jag önskar att det kunde vara så alltid. Men jag saknar min sjuksköterska och S.
Nej, nu skall undertecknad ta och tanka ner musik olagligt, och sen lägga mig och njuta ett tag. Eller fly undan världen lite kanske. Fast det är ju ungefär samma sak när jag är på det här humöret. Better shape up.