söndag 11 januari 2009

städmani och förvriden världsuppfattning.

Ännu en dag har passerat, och här sitter jag i mitt nystädade rum. Till en början var planen att bara ägna mig åt att rensa ur garderoben, som jag skrev tidigare, men när jag väl har börjat städa så kan jag bara inte sluta. Känner mig som värsta bästa hemmafrugan, samtidigt som jag nästan blir lite skrämd över mitt smått sjukligt pedantiska betéende. Varje liten vrå skall dammas och putsas, och allting måste vara på sin plats i millimeternogrannhet. I drygt tre timmar har jag flugit fram med dammvippan och trasan i högsta hugg nu. Det känns åtminstone bra att gå och lägga sig utan att känna att det finns fler saker som måste göras - i alla fall vad beträffar städningen.

Sen till en fundering..(Jag har gott om dem nu när det blir kväll som ni vet).. Nämligen det att vart jag än går och vart jag än tittar, så ser jag smala människor. För att ta det hela till ett filosofiskt plan - vilket dessutom gör att detta inlägg kommer att verka otroligt intellektuellt - skulle jag kunna jämföra det med Jean Paul Sartres teori om att vi ser det som finns i våra tankar. Det vi tänker på, lägger vi märke till, och missar alltså detaljer i omgivningen som inte har någon direkt betydelse för oss. Jag minns inte riktigt vad han kallade detta fenomen - oj, där föll kanske min intellektuella fasad - men det verkar i alla fall vara likvärdigt med hur jag känner. Det som hela tiden rör sig i mitt huvud är att jag är större än alla andra, och att jag vill vara smal, precis som vem som helst. Undrar om det kan vara anledningen till att jag den senaste tiden ser jättesmala killar och tjejer överalt? Det är hur som helst ganska frustrerande, för som ett resultat av det känner jag mig ju förstås alltid stor och tjock. Dessutom kommer jag på mig själv ganska ofta med att tänka "anorexia", när jag ser någon underviktig. Och det är ju faktiskt fel, eftersom långt ifrån alla med undervikt har någon ätstörning.

Nu skall jag ta en sömntablett (som jag äntligen fått mamma att plocka fram ur det låsta medicinskåpet..) och försöka somna gott till blåsten och regnet utanför fönstren. Sov så gott alla ni!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag känner igen mig i allt du säger och har samma förvridna kroppsuppfattning som du med undantaget att jag ibland ser hur jag verkligen ser ut och "förstår" det en kort stund. Det går snabbt över... Sant! Alla smala har anorexia - i mitt huvud alltså! Städmani har jag också - eller snarare är jag som en maskin: trycker jag på on så städar jag, lagar mat och är manisk i allmänhet, trycker jag på off så ligger jag bara i soffan/sängen och orkar ingenting. Off är nästan permanent intryckt - iaf den senaste tiden. Jag har inte lagat mat sedan före jul. Du hade gärna fått låna en katt eller en hund av mig ett slag! Jag hade inte kunnat leva utan mina :-D Hoppas du fick sova gott! Kram