GRÄV DJUPARE.

Det har varit en känslosam och trevlig dag. Ovanligt att dessa två beskrivningar går hand i hand. Oftast brukar känslosamma dagar för mig innebära dåligheter, men icke idag. Jag har träffat min KP, och pratat i timmar om livet då, livet nu och livet sen. Vi kom fram till att jag behöver gå in helhjärtat för något, vad det än blir. Det jag prioriterar för tillfället är ju skolan och hälsan. Hittills går inget av dem speciellt bra, eftersom jag inte riktigt kan satsa fullt ut på något av dem, utan kompromissar och ändrar mig hela tiden. För i frågan om vad som är viktigast - MVG i alla ämnen eller ett friskt liv - vet jag inte svaret. Jag måste bestämma mig för något av dem, för att kunna komma ur min lilla svacka.

Visst låter det bra, och känns det bra, att säga att jag skall satsa på att försöka må bättre och bli fri från anorexin i första hand. Men å andra sidan skulle jag inte alls må bra av att skjuta upp och komma efter med skolarbetet och göra sämre ifrån mig. Jag har alldeles för höga krav på mig själv, det vet jag. Men det handlar om att jag vill få bra betyg för att trygga min framtida utbildning, som kommer att bli mitt framtida liv och på så sätt mitt framtida välmående. Typ. Så resonerar jag just nu iallafall. Det är också därför jag motarbetar behandlingshem, även om jag kanske är i behov av det. Jag har helt enkelt inte tid.

Kom innanför dörren för en liten stund sen. Mamma hoppar på mig direkt och meddelar att det finns kasslergratäng kvar sen deras middag. Jag ignorerar henne. Sen säger hon att hon skall ringa och prata med min sjuksköterska och berätta att hon tycker jag gått ner mig (och gått ner också för den delen). Men det hoppas jag inte att hon gör. Intigritet, tack!

Så nu sitter jag här i sängen, och är redo för en underbar sömn, hoppas jag i alla fall. Sjukhuset coming up imorgon, och sedan blir det IKEA! Godnatt på er alla där ute i cyberspacet!