IBLAND BLIR INGENTING SOM PLANERAT.

Dagen började bra. Jag åt min frukost tillsammans med en skötare som jag trivs med. En av dem som verkligen fattat det här med att jag behöver prata om något annat under måltiderna, för att flytta bort fokus från maten. Därefter blev det en banan. Därefter gick det utför. Bananen blev för mycket och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Lunchen var likadan. PANERAD fisk med potatis. PANERAD. No fuckin way, tänkte anoreximonstret, och flippade ur totalt när minsta lilla kommentar om min matlust från en medpatient kom. Det blev ND för att väga upp de missade kalorierna. Mellanmålet därpå slängde jag ut genom fönstret under ett par obevakade minuter. Middagen var svampsoppa, vilket inte var lika svårt att få i sig. Dessutom var det nån vikarie i köket, så rätt uppmätt blev det inte heller. Smöret på knäckebrödet torkade jag av med en servett, och lämnade halva mjölken. Näringsdrycken nu på kvällen totalvägrade jag, och förstod att deras hot om sond inte var något annat än skrämseltaktik. Det är nämligen så att de inte får ta det beslutet utan läkarens inrådan, oavsett om jag har LPT eller ej, och jourläkaren fick de inte tag i.

Yes, tänte monstret. Nu har jag vunnit hela dagen.
VAD FAN HÅLLER JAG OCH DE PÅ MED?! tänkte friska jag.

Jag hoppas att det går bättre imorgon och under helgen, annars kommer jag aldrig att få gå ut.