UPP SOM EN SOL.

...Och INTE ned som en pannkaka, faktiskt. Inte ännu i alla fall. Frukosten gick bra och av någon anledning är jag på helt hyffsat humör. Jag börjar vänja mig vid det här stället nu, och trivs väldigt bra med viss personal. Sen vill jag ju fortfarande åka hem, helst nu på direkten, men jag har åtminstone börjat känna att situationen och själva vistelsen i sig går att uthärda. Att ha mat i magen däremot, kommer jag nog aldrig att kunna vänja mig vid. Det känns i alla fall så just nu.