MORNING HAS BROKEN.

KRASH.

Ja... eller åtminstone nästan så dramatiskt har min lilla värld plötsligt tagit en vändning. Det började redan vid gårdagens middag. Jag fick i mig ungefär 1/3 av måltiden. Just när jag trodde att jag började vänja mig vid att äta varje mål, då tog det stopp. Är det inte tragikomiskt? Vaknar upp och känner mig fetare än på länge och frukosten, som i vanliga fall brukar vara relativt oproblematisk nu för tiden, gick följaktligen inte alls bra. Det blev väl knappt hälften.

Det får inte vända nu. Inte nu igen. Jag hatar bakslag. Jag vill ju få komma hem. Samtidigt knyter det sig i magen på mig när jag stirrar ned i tallriken. Fett. Kolhydrater. Kalorier. Känner mage, lår och armar svälla. Ditt jävla äckel, tänker jag. Ditt jävla, feta, misslyckade äckel.