ca 19.00 - yoghurt och müsli
ca 19.30 - orkar inte stå emot. Spyr.
Just nu mår jag inte, inte bra över huvud taget. Jag vill bara slita mig i stycken och krypa ur min kropp och flyga iväg. Jag känner mig varm, vilket jag hatar. Det känns för mig som om det betyder att jag ätit för mycket. Jag borde plugga, men jag kan inte. Ångesten bara tar upp alla mina tankar. Min mage är som en bulldeg till utseendet. En stor, äcklig bulldeg. Jag vet att jag borde göra något och inte bara sitta här i min säng och låta de dumma känslorna göra mig ledsen, men jag vet inte vad. Är helt försoffad. Utanför hörs ljuden av bestick från familjens kvällsmatsätande. Det S-T-Ö-R mig. Jag vill inte bli påminnd om mat, inte ens vara i närheten. Det blir så starkt det här. Ungefär som om jag bara vill ta en stor kniv och snitta av alla äckliga delar på min kropp. (Nej, givetvis inget jag kommer att göra, men vore det en möjlighet så hade jag nog tänkt över det i alla fall). Det känns som om jag skulle kunna ta vilken smärta som helst just nu, bara för att bli distraherad från de irriterade krypningarna som går ända ut i fingertopparna.
Usch.
EM-kval: Sverige-Spanien
-
Friends Arena, Solna På arenan spelas EM-kval Sverige-Spanien denna
kväll.Ett gäng killar och tjejer ~30 år väntar på att matchen ska börja.
Kille till tje...
Inlägg
2 kommentarer:
Hoppas det är lite bättre idag *kramar om* Jag har också haft en svacka nu. Farfar gick bort för två veckor sedan och sedan dess har det varit kaos. Fjorton kilo har jag gått upp nu - 14 jäkla kilon! Det känns inte alls bra. Inga kläder passar längre - alltså på riktigt passar inte, byxorna går mig inte över höfterna, blusar går inte att knäppa - så jag har fått köpa nya. Helt sanslöst! Och herregud vad trött jag är i kroppen bara av all extravikt. Såhär mycket skulle jag ju inte gå upp sa dom ju på korallen, och det enda dom säger är hur duktig man är som äter. Är det verkligen vätska? Vem ska hjälpa till att bära min kropp?! Det tänker dom inte på, att det är en satans skillnad för kroppen att gå upp så mycket i vikt på så kort tid.
Nääee - usch, säger jag med!
Förlåt att du får höra allt det här. Du har ju nog med ditt! När man känner så här är man väldigt tacksam över att ha någon man kan berätta det för. Som förstår precis.
Många kramar Tina
Sänder världens största cyberkram tillbaka. Den här kampen är förmodligen den största vi kommer att ta - och framför allt överleva - under våra liv. Och jag önskar jag kunde trycka på en knapp som bara gör allt bättre för oss båda. Själv slutar jag aldrig att tro på att det finns en genväg, och intala mig själv att det bara måste göra det. Samtidigt som sjukhusfolket säger motsatsen.
Jag är helt säker på att det du gått upp är vätska. Jag har nog fått höra det tusen gånger nu - att det är omöjligt att gå upp så mycket på så kort tid. 14 kilo är jävligt tufft, det kan jag förstå, men inte ens någon som äter femtioelva mål mat om dagen kan gå upp i sån rasande fart. Det ÄR en fysisk omöjlighet. Även om jag vet, verkligen vet och förstår att det inte känns så, och som om det ofta är omöjligt att ta till sig.
Och det sista du behöver göra är att be om ursäkt. Även om det är jobbiga saker du skriver om, som verkligen berör mig och får mig att önska att jag kunde göra mer än att bara lyssna och försöka förstå, så känns det på nåt sätt bra att se vad du skriver. Vi är två (förmodligen tusentals till där ute..) som går igenom samma jävla skitkamp, rent ut sagt, just nu. Vi inga freaks. Vi är inte omänskliga. Vi är bara människor som kämpar förbannat hårt för ett liv som för andra är så självklart. Och framför allt: Vi är inte ensamma.
Det är något du verkligen får mig att förstå. Tack.
Miljontals varma kramar, Och jag slänger med några klappar på axeln, som säger att dom på korallen också har rätt i en sak de säger - att du är stark när du klarar av att äta!
Skicka en kommentar