MIN VÄRLD, OCH DIN.

Det är så konstigt det där, hur en värld kan förändras när man varit sjuk tillräckligt länge. Eller kanske inte hela världen, men åtminstone den egna uppfattningen om världen. En frisk person, vad jag vet, tar en extra smörgås till maten om han eller hon känner för det - utan att tänka på hur många extra kalorier det blir. För en anorektiker, åtminstone enligt mina egna erfarenheter, är det svårt att förstå hur andra människor kan göra det, och en extra portion eller minsta tillbehör utöver det redan kontrollräknade innehållet på tallriken är HELT otänkbart. En frisk person kan reagera på att en anorektiker aldrig äter, eller äter väldigt lite. En anorektiker - ja, i alla fall jag själv - vågar inte äta en måltid framför åskådare, på grund av att jag är rädd att de ska titta snett på mig och undra hur f-n jag kan med att äta så mycket mat. De tycker att jag är konstig. Jag tycker att de är konstiga.

NU ska jag städa mitt rum och sedan ta mig ut på en mindre motionsrunda, mest för att känna mig lite lugn. Hittills har jag idag ätit ca 1/2 potatis, 1/2 skiva falukorv och ungefär 40 g grönsallad. Men det måste bli minst ett mål till innan dagen är slut för Zero!