torsdag 14 januari 2010

DET ÄR SVÅRT MED FYNDIGA RUBRIKER.

Sitter i min säng, ihopsjunken framför datorn. Sjukhuset innebär en evig väntan. Väntan på att kvällen skall komma och man kan få gå och lägga sig. Sen är det en ny morgon, och en ny väntan.

På tisdag är det i alla fall dags för länsrättsförhandlingar angående mitt LPT. Det lär inte hålla i rätten, och jag hoppas att jag får åka hem när beslutet kommer. Jag blir så avtrubbad här... så nere. Och den här gången vill jag verkligen försöka åka hem utan att ha i tanken att jag måste gå ned i vikt det första jag gör. Kanske har jag fattat nu, att det bara går åt helvete med allting då. Vänner, familj, skola, ja - hela kittet far åt pipsvängen när jag sätter den sidan till.

Det får bli ändring nu. Det är dags för mig att växa upp. Livet är mitt.

6 kommentarer:

House Of .... sa...

framförallt är det inte värt all tid man spenderat/spenderar på detta! Man lever bara en gång, det är INTE värt det. Vi förtjänar så mkt mer än att leva bara till hälften.. för fullt ut kommer vi aldrig kunna leva förrän vi släppt denna förbannade sjukdom helt och hållet!!

kram fina

Mela sa...

Men GÖR det då den här gången. Annars kan du lika gärna stanna på sjukhuset, för du hamnar ändå där snart igen. Låt bli att gå ner i vikt. Ta dina näringsdrycker som du ska, se på dem som medicin, som vilken medicin som helst du måste ta för att bli frisk. Sen, när du väl är frisk så kan du bara plocka bort dem ur ditt matschema. Låt anorexin försvinna, låt dig själv, dina vänner och din familj komma tillbaka. Det går. Jag vet.

Anna Teresa sa...

Håller helt med föregående talare...Man måste bestämma sig för att bli frisk...men det är klart det är en process och det kan ta tid..man kan jämföra det med en beroende-sjukdom.Fast en dag kanske du känner att nu får det vara NOG!! Lycka till..

Elin sa...

Bara döda monsterna i huvudet. Du är värd att få leva på riktigt!

Elin sa...

Det är rätt ta tag i det! Döda de där monsterna.
Känner inte dig men äs är ett rent helvete...
Men Kämpa på och med den inställningen kommer du att klara det!

F sa...

anorexin skall dö!!
jag är också inlagd nu, dock av andra skäl... visst blir det långsamma dagar...
kram