DET HÄR ÄR SISTA GÅNGEN.

...NÅGONSIN, som jag ligger inne.

Att komma innanför de här dörrarna igen kändes fruktansvärt jobbigt. Inte bara på grund av att jag måste äta, utan för att jag känner mig så instängd och avtrubbad här. Jag vill leva, på riktigt, där ute.

Nu ska jag strax göra mig i ordning inför ett möte på skolan. Det är dags att börja nu. Och jag kommer att göra allt som står i min makt för att klara av skolarbetet och gå ut med bra betyg. Idag beslutas om mitt LPT får kvarstå eller om det tas bort. Och om det tas bort och jag skriver ut mig, då ska jag fanimej börja mitt liv igen. På riktigt!