Försöker intala mig själv att jag är starkare än allt som försöker dra ner mig. Det största problemet med att vara utskriven är väl just det, att det finns inte speciellt många andra än jag själv som kan säga det till mig. Och mig själv kan jag inte riktigt lita på än, tyvärr.
Trots att jag vet att jag inte var lyckligare vid x antal kilon, utan snarare tvärt om, så vill en del av mig tillbaka. Kommer det alltid att vara så? Kommer jag aldrig att bli nöjd och gilla läget? Nu, enligt älsklings våg, har jag ett BMI på 19.7. Ett normalt BMI med andra ord. Varför kan jag inte nöja mig med att vara normal? I mitt hjärta vill jag ju inget annat än att se ut som alla andra. Men huvudet säger en annan sak. Fet, värdelös, äcklig. De tre ord som på något sätt blivit ett mantra för mig, och som ständigt upprepas inom mig då jag äter, har ätit eller funderar på att äta.
- Älskling, för varje kilo du lägger på dig så kommer du att bli ännu vackrare.
Och då undrar jag: varför ska det vara så svårt att ta till sig, när det är honom jag litar på mest av allt?
AMBIVALENT, ja. Så var det.
EM-kval: Sverige-Spanien
-
Friends Arena, Solna På arenan spelas EM-kval Sverige-Spanien denna
kväll.Ett gäng killar och tjejer ~30 år väntar på att matchen ska börja.
Kille till tje...
Inlägg
7 kommentarer:
tro mig, det kommer kännas bättre.. fast tyvärr kan det dröja ett tag för det gäller att huvudet ska hänga med kroppens utveckling liksom. TYvärr går väl viktuppgången oftast fortare än den mentala biten. Men när hjärnan fått tillräckligt med näring ett tag, och börjat fungera som den ska, så kommer den även se till att du tycker bättre om dig själv.Det är i alla fall vad jag tror., baserat på egen erfarenhet och det jag sett hos de andra som jag delade behandling med...
så tyvärr är det enda som gäller är tålamod och envishet. Håll ut det kommer bli bättre!!
Du ÄR starkare, Zero! Fortsätt intala dig själv det och fortsätt lyssna på din smarta pojkvän och de övriga i din tillvaro! De vill dig väl, till skillnad från dina hjärnspöken. Kämparkram
hej där- Ge din komentar i min blogg om vad du tycker att den ska handla mer om. Bland annat anorexia. Ge det fler röster så kanske det blir det,
Mvh//
Helt tagen av din blogg, läst och läst och förundrats och imponerats! Jädrans vad stark du är! Oj, vad jag skulle vilja krama om dig och förklara att du är skitbra och att det kommer bli bättre och lättare och att det är värt det och att livet är någonting värt att kämpa för, något att LEVA för!
Jag hoppas verkligen att du kommer känna att det är värt det och att du orkar hela vägen, det är du verkligen värd! Och din starka blogg har garanterat fått en ny läsare!
Stor kram från Katarina
Ingela: Tack. Du har så rätt. Det går bra mycket snabbare att gå upp i vikt än att ändra sitt sätt att se på sig själv. Tyvärr går det också bra mycket snabbare att falla ned i gamla mönster än vad det tar att ta sig upp igen. Det är en halkig nedförsbacke, minst sagt, men jag tänker stappla mig uppåt nu. Kram.
Katarina: Vad glad jag blir över din fina kommentar! Den fick mig verkligen att le inifrån och ut vill jag lova. Du har nog rätt, jag är nog rätt stark ändå. Tack för att du tror på mig, och för att du tar dig tid att läsa det jag skriver. Vore kul att få läsa din blogg också, men lyckades inte få tillgång till den. Om du vill får du gärna bjuda in mig, eller vad man nu säger. Men bara om du vill. Kram!
tack för dina fina ord. Är glad att ni förstår.
Jag förstår att det är otroligt svårt att komma ifrån en ätstörning. Det är inte lätt men det är bara att kämpa!
Otroligt bra blogg, du skriver så man känner igen sig så bra om man själv har ätstörningar som jag har. Hoppas de forsätter gå framåt för dig :)
Skicka en kommentar