måndag 25 januari 2010

LÅNGA DAGAR, MÖRKA NÄTTER.

Sitter i min säng här på sjukhuset nu, och har just kollat på guldbaggegalan. Jag är alltså fortfarande inskriven. Tydligen hade de inte bestämt sig på länsrätten ännu, om mitt LPT ska skrivas av eller inte. Och att vänta på det beskedet är fruktansvärt jobbigt. Framför allt att vänta just här. Det har varit en lång dag.

Det blir lite jobbigt ibland. Det är påfrestande att slitas mellan två viljor. Jag vill, och jag vill inte. Men jag vill. Jag måste nog inse att jag alltid kommer att vilja gå ned i vikt. Jag måste kanske också förstå att det inte betyder att jag måste lyda den viljan. Då skulle allt bli ett helvete igen. Som så många gånger förut.

Och det är verkligen dags för en ändring nu, som jag sagt tidigare. Och jag står fast vid det.
Godnatt.

2 kommentarer:

Elin sa...

Tycker att du är en otrolig kämpe! Att slåss mot anorexi är INTE enkelt och hon kommer säkerligen viska sina "order" i ditt huvud ett bra tag till, men ju mer DU står emot dessto tystare blir viskningarna!
Sen kanske du alltid kommer att vilja gå ner i vikt, men tänk då på att det är anorexin som vill det och inte "ditt riktiga jag" Hitta din ilska och vänd den mot anorexin så kommer DU att vinna gumman!!!
Är väldigt imponerad över den styrka du har, tänk vad du kommer kunna åtadkomma när du använder den kraften till något positivt!
Många kramar

Mela sa...

Du kommer INTE alltid vilja gå ner i vikt - men du har en lång, och jobbig väg kvar att gå tills du inte vill det längre. Men den är väl värd att gå, tro mig. Livet går att få tillbaka, låt dig själv få det!