söndag 10 januari 2010

NEVER SAY NEVER.

...Det är väl något jag lärt mig nu.

Läkarbesöket slutade med att jag fick välja mellan att åka till psykakuten frivilligt eller med polis. Det tog emot, men givetvis gjorde jag det frivilligt. Väl där undersöktes jag igen och hade sedan en diskussion med läkaren om läget. Jag blev inlagd under hot om LPT.

Så nu sitter jag här i sjukhussängen igen. Jag har utav en läkare jag träffade igår, fått fyra dagar på mig att bevisa att jag klarar av att äta, så kanske vårdintyget (som jag fick senare) skrivs av. och jag kan åka hem. Och just nu vill jag härifrån så jävla mycket att jag kan göra vad som helst, och i det här fallet gäller det att äta, hur mycket det än tar emot.

Kram

1 kommentar:

Mela sa...

Men, du. Varför ska du hem? Varför? Vad ska du göra där? Låt din friska lilla lilla bit någonstans därinne få växa sig starkare. Låt någon annan ta över ansvaret. Du kan inte bestämma själv, för "du" finns inte - bara anrexin. Låt inte den vinna en gång till. Låt dig själv vara!