GNÄLLSPIK.

Jag vill bara gråta. Men jag kan inte. Som jag har sagt tidigare så är den förmågan försvunnen. Tagen ifrån mig. Borta för gott? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Ibland kunde det faktiskt vara så att jag mådde som bäst efter att ha fått gråta ut. I want it back. Istället trycker alla tankar in mig i en tyst och mörk och unken vrå och håller mig kvar därinne. Behöver andrum. Sov inte mer än tre pluttiga timmar i natt.

En kille som arbetar här, och som jag uppfattar som rätt klok, berättade att oavsett vad man än vinner eller förlorar här i livet - t e x miljonbelopp på triss eller att råka ut för en olycka som gör en invalid - så är man varken mer lycklig eller mer olycklig då det gått runt 6-8 månader. Lyckan stabiliseras och man är tillbaka dit man var innan. Tillbaka på sin egen "grund-lycka".
Jag tycker det låter rätt sjukt, men samtidigt rätt logiskt. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska tro på det eller inte.
- Vad tror ni?