..Och voíla!
Zero är på skylla-ifrån-sig-humöret igen. Vanligtvis brukar min kära mor få lida för det här sinnestillståndet, men icke idag. Hon har fått lida tillräckligt redan, dock ovetandes, efter mitt fusk-frukost-bestyr. Och det har även jag, för nu sitter jag här med kalla händer och ett huvud som försöker slita sig loss från min tunga kropp. Därför vill jag härmed skylla ifrån mig, för jag orkar inte längre ta att det är mitt eget fel att jag fortfarande är sjuk.
Offret för mina anklagelser blir..TAM-TA-DA: Media! (originellt nog..)
Och nej, nu tänker jag inte skylla på alla "gå-ned-fem-kilo-på-två-minuter-metoder", som tidningarna älskar att publicera, och vi borttappade hönshjärnor älskar att hata när resultatet förstås inte blir som vi garanterats. Nej, inte det, utan jag tänker skylla på den kritiserade, avrådda, smutskastade s k jojobantningen. Klassikern: Om man äter för lite hamnar kroppen på sparlåga, och börjar hamstra alla kalorier du får i dig, och vips - efter dieten samlar du på dig alla kilona i fett igen - PLUS några till.
..Som ett slag i magen på en anorektiker som ägnat sig åt just dieter med alldeles för få kalorier, under en alldeles för lång tid, och är väl medveten om att ens kropp går just på sparlåga. VEM vågar, efter att ha läst något sånt här, börja äta normalt igen?! Upp med en hand alla benrangel där ute, som efter att ha läst något sånt känner för att börja återgå till normala matvanor igen.. Det här är alltid en tanke som återkommer till mig när jag gör mina försök att ta mig ur det här ätstörningshelvetet. Jag blir livrädd för att det skall hända även mig! De här rönen skrämmer BOKSTAVLIGT TALAT fettet ur mig!
(Och visst, det finns ju alltid ett men, och här kommer det: MEN, visst är det en bra metod att få folk att ta avstånd från att börja svälta sig, det är ju en helt annan femma!)
Inlägg
5 kommentarer:
Oj, oj, dig var det krut i, haha ^^ Nejmen jag håller med dig, tror jag iaf. Inte för att jag har nån ätstörning eller så, jag borde väl tvärt om gå ned i vikt, men jag kan ju tänka mig själv att det inte är roligt att höra. Har gått igenom en del misslyckade försök att banta enl metoderna du nämner också, så jag är väl en av dom tappade hönshjärnorna antar jag ;)
Hur som helst, läser din blogg nästan varje dag och det du skriver är intressant - man får verkligen en inblick i hur det är att leva med en ätstörning, även om vi andra nog inte kan förstå det fullt ut.
Lycka-till-kram!
det där med viktuppgången skrämmer mig också, grubblar i värsta forskarstilen på hur jag skall kunna ta mig förbi det där. jag tror inte alls på fjortisarnas "till frukost: inget, till lunch: inget^^". jag blir bara förbannad när jag läser dessa matdagböcker på hundratals proanabloggar. det måste gå att tvinga kroppen neråt, att lura den att stanna på en låg nivå. hur? kan det vara genom hård träning och en minimal kost som ändå ger kroppen tillräckligt mycket för att inte gå ner på svältnivå? jag tror det. jag börjar klura på LCHF-metoden. att tillåta fettet o proteinerna men vara grymt snål på kolhydraterna. hur lyckas tävlingsidrottarna prestera så sjukt mycket, vara glada och dessutom ha kroppar så gott som helt befriade från fett?
o vidare så funderar jag som så att det gäller att hitta en "diet" eller "kur" som man alltid kan käka, alltså en livsstil där den bestämda kosten inte känns som en diet som man sedan skall återgår till det normala ifrån. för grejen är ju att man inte skall återgå till det normala utan stanna i den nya kosten - den som håller en smal. eller hur?
Jag tror att protein + fett metoden plus träning är det bästa för att hålla sig någotsånär "levande" om man vill bli av med fett utan att svälta sig. Ägg, lax, makrill, kyckling, etc. Sen finns det väl en massa olika bönor och linser nu med protein i? Det är iaf min gissning :-) Själv är jag för dålig för att kunna träna just nu - orkar ju knappt ur sängen - skitjobbigt!!
Intressanta tankar allihopa! Jag håller med Tina vad beträffar protein+fett-metoden, som ju liknar LCHF på många vis. Det liknar ju idrotsmännens deffning, och är ju bevisligen en fungerande metod för att bli av med fett samtidigt som man inte kollapsar. Men vad beträffar riktiga indrottskvinnor och -män, så förbränner ju dem sjukt mycket kcal varje dag (4-6000 om jag inte minns fel?) så de måste ju äta en hel del, minst sagt.
Däremot har jag själv svårt att hålla ett sånt program, eftersom jag har svårt att äta både kolhydrater och fett. De gånger jag gett mig på detta har resulterat i en kraftig näringsbrist eftersom jag bara åt protein och grönsaker. .
Sen tror jag även på det min dietist säger, att man skall äta någorluna mycket utav varje näringsämne, ca 5-6 ggr om dagen, för att hålla vikten, och då på en normalvikt. Är man underviktig kan ju vanlig husmanskost ofta resultera i att man kommer upp till BMI 19, även om man inte äter mer än 2300 kcal /dag som är ungefär det normala. (men BMI 19 är ju friskt, så egentligen borde man ju eftersträva det)
Motion, motion, motion är ju också en nyckel. Det räcker ju aldrig med att äta rätt om man inte rör på sig! Så kort sagt tror jag att det är protein + fett + motion som gäller, och inte det här viktväktarna håller på med - det tror jag inte ett dugg på =)
Skicka en kommentar