Luspank och avdank(ad).

..Så ser det ut i nuläget för Zero. Det har varit en hel del upp och ner den här helgen. Fram och tillbaka mellan vänner, vilket har givit många lysande tillfällen att använda min klassiska replik: Nej tack, jag åt precis innan jag kom. Jag hatar mig själv för det, men kan (som ni nog vet vid det här laget) inte låta bli.

Julklapparna har blivit både många och dyra. Som alltid tänker jag ut vad varje klapp får kosta som max, men när jag hittar något som verkligen är passande, så kostar det i regel bra mycket mer. Så julklappsbudgeten för i år har överskridits med en hel del, och även om kontot inte direkt är tomt, så sitter jag här och känner mig just luspank. Egentligen får jag bara dåligt samvete när det gäller hela det jippot faktiskt. Får man för dyra julklappar drabbas jag av dåligt samvete om jag inte har gett något bra tillbaka. Det bästa med julen tycker jag uppriktigt sagt är doften, ljusen, musiken och stämningen. Det är något visst med julafton, och om jag hade fått min vilja fram hade jag faktiskt bojkottat det här med presenter helt och hållet.


Nu ropar mamma. Hon vill ha hjälp med julgodiset. Bäst att jag kilar innan hennes humör tryter.. Bye for now.