Det är så jobbigt, när de man älskar blir besvikna på en. Riktigt skitjobbigt! Det var kalas igår för en av mina vänner. Kalas med tårta, godis, snacks, dricka, alkohol, ja- ni vet hur det går till. Maten var pizza. Jag hade ångest hela dagen innan, eftersom jag visste att jag inte skulle klara av att äta det. Hade det varit typ köttbullar och makaroner - något jag annars helst inte äter över huvud taget - så hade jag åtminstone kunnat smaka eller ta lite, för deras skull. Men pizzan bara låg där på tallriken och såg blöt ut, drypande av fett, och man såg hur mycket ost de hade vräkt på. Jag satt där och tittade på den och kände mig som en riktig idiot. Lyfte lite på den, bara för att se hur fettdropparna redan hade samlats under den på tallriken. Jag kunde inte helt enkelt, det sa bara stopp.
Hon blev väldigt besviken. Skulle jag förstöra mitt sociala liv, mitt liv över huvud taget, för några kaloriers skull, var frågan. Nej, inte förstöra, sa jag. Hon blev ledsen, och sa att hon var besviken på mig. Att hon blev förbannad när hon såg vad jag höll på med. Jag tittade henne i ögonen när tankeverksamheten gick på högvarv för att kunna ha ett bra svar, till varför jag gör så här. Men det blev tyst, för hur mycket jag än tänkte så kunde jag inte komma på ett bättre sätt att uttrycka det än vad hon redan gjort: Jag förstör mitt liv.
Snälla, underbara vän: Jag älskar dig. Du har tagit mig längre än jag kunnat tro. Du är världens bästa, men jag vet att du inte kan förstå. Men snälla, försök att hata det jag gör, inte den jag är.
Inlägg
1 kommentar:
Det är så svårt.. De är helt okapabla av att förstå hur vi har det.. Jag försöker övertyga mig att jag ska förlåta dem för deras sätt att uppträda, de förstår ju inte hur fel de gör, men ibland går det inte.
Jag vet att det är svårt, men du är stark som kämpar, det är du. Att hon inte kan se det är synd.. Fortsätt kämpa för det rätta :)
Skicka en kommentar