Backar bakåt.

ca 2 cm på en morot
4 non stop

Det är allt för idag. Jag skäms och jag mår dåligt. Jag vet inte hur länge det här ska få hålla på. Jag vill inte längre, men jag kan inte sluta. Jag kan inte visa mig i behov av hjälp. Min sjuksyster är en ängel, men jag kan inte ens visa för henne hur jag mår, speciellt inte sedan hon tog upp det här om inläggning sist vi sågs. Det jag fortfarande kan inse däremot, är att jag inte kan inse mitt eget bästa.

Mamma ringde mig förut när jag flytt till F. Hon ville prata, sa hon. Om vad? undrade jag. Nej, det kunde hon inte säga i telefonen men hon sa att det handlade om skolan. Jag har inte skött den sådär väldigt bra det senaste. Men jag tror att det kan vara om andra saker egentligen. Mamma har aldrig lagt sig i mitt skolarbete tidigare? Om hon säger något om mat så kommer jag att bli arg. Men jag skulle nog bli förvånad om hon inte skulle det. Varje gång hon frågar om jag vill ha mat, så "äter jag alltid senare", "har nyss ätit" eller "har bråttom iväg någonstans". Och nästan varje gång jag måste äta hemma, så måste jag också bada eller duscha efteråt. När man spolar med vattenkranen hörs det ju nämligen inte att man spyr.

ÅH, jag är så trött på det här. Jag vänder mig inåt. På något vis önskar jag att det var som för ett tag sen, att alla visste hur det var och kunde prata om det med mig. Men om jag skulle nämna något nu, så skulle alla bli så besvikna på mig. Ibland undrar jag om jag alltid kommer att ha problem.