Tack för att du finns.

"Hoppas julen varit bra och att du verkligen har ätit. Sköt om dig, och hör av dig om du vill! Kram. Min behandlare. Hon skickade ett sms i morse runt 08.00. Jag har haft lite dålgt samvete över att jag inte hört av mig och ens sagt god jul, men jag svarade i alla fall tack det samma, och sa i ärlighetens namn att allting hade varit upp och ned.

Jag har kommit på att jag har lättare för att berätta sanningen, än för att göra något åt den. (Wow, jag kanske inte är ensam med det, men ändå..!) Som ni nog lagt märke till vid det här laget har jag ju svårt för att göra handling av tanken, och ta mig mat när jag vet att jag behöver, men jag ser det ändå som ett friskhetstecken och ett stort steg framåt, att jag kan säga som det är istället för att förneka allting inför henne. Med alla andra är det ju fortfarande svårt att ens göra det, vilket ni nog också har märkt, men med henne känns allt bättre. Hon är en väldigt snäll kvinna helt enkelt, och jag är tacksam att jag får prata med henne.

Och så var det jul igen.. Den här gången med släktingarna som inte kunde ta sig hit den 24:e. Jag kommer att spendera halva dagen (okej, det var kanske en överdrift) i en bil, för att vara med om ännu en julklappsutdelning, och just det - ännu ett JULBORD. Kunde inte äta något igår heller, förrän på kvällen men då spydde jag igen, så nu sitter jag här och är yr i bollen. Frukosten är inga "problem" heller, för den vet mamma och pappa om att jag aldrig äter. Fy skäms på mig, Zero. Fy skäms.

Keep you updated later, ha en fin dag alla där ute!