Dessa ständiga orsaker.

-"Alltid finns det en anledning"..Någon som hört den förut? Anledningen till min anorexi är jag inte själv säker på, men de jag stött på under min behandling säger alla samma sak. Övergreppen. Det är de som är anledningen till att jag valde att börja svälta mig själv. Jag säger: övervikten. Under en lång tid av mitt liv var jag faktiskt överviktig. Väldigt överviktig om jag ska vara helt ärlig. Jag hade ett BMI på 27, som på knappt ett halvår reducerades till 17, innan det blev riktigt allvarligt. När jag nått BMI 17 kunde jag inte se någon annan mening med livet än att gå ned i vikt, och bli smal. Jag satte upp mål för mig själv, nådde dem, och satte upp nya. Hela min tankeverksamhet bestod av funderingar kring vad jag fick äta och inte.
Jag skalade gurkan, tog bort äggulan, plockade ur majs och ärtor -den mat som jag ansåg vara onyttig - ur wookgrönsakerna. Allt gick ut på att planera, undvika eller kompensera för den mat jag fick i mig. Protein eller kolhydrater? Går jag upp i vikt genom att välja protein? Blir kolhydraterna till fett direkt? Vilka kryddor sätter mest fart på ämnesomsättningen? Hur länge måste jag springa för att förbränna det här?

..När man läser det såhär upptäcker man alltid hur sjukt beteendet verkligen är. Det är inte normalt, men något jag ändå vant mig vid och lagt så mycket energi på under så många dagar. Skulle övergrepp kunna frammana ett sådant beteende? Eller var det helt enkelt en till en början hälsosam bantning, som gick över styr och inte kunde stoppas? Håller ni med om att det alltid finns en orsak? Känner du någon som är eller har varit ätstörd? Är du, eller har du varit ätstörd? Vad hände? Varför hamnade ni där?

Till alla er i samma situation som jag: Våga be om hjälp. Jag vet inte vart jag hade varit om andra inte tagit tag i min hälsa. Det finns ingenting bättre tio kilo ned. Inget stort och perfekt väntar på dig där. Allt blir en misär som inte går att ta sig ur på egen hand. Kontroll är att våga stå emot ångesten och gå emot anorexin. Jag önskar att jag hade gjort det för längesedan. Men jag vet att jag kan komma dit en dag, och det kan ni också göra. Var starka.