Ensam hemma.

Oh, så graciös hon ser ut på bilden. Inte en fettcell på hela kroppen. Verkligen kvinnlig. Nej, just det.. Det ser ut som ett förskönande av anorexi tycket jag. Tjejen är faktiskt och egentligen, vad jag tycker, vackrast från halsen och upp. Resten ser ut att vara ett urklipp från tjejerna i första klass duschrum.. Men det stör mig. Det stör mig så fruktansvärt, att jag inte kan låta bli att beundra henne.

Mam o pap är i stan på shoppingtur. Jag ska städa och ta hand om disken. Inte en kotte hemma på hela dagen. (Yippie!) Jag åt en macka igår kväll. Jag vet inte varför, det kändes bara okej. Jag ångrade mig sjukt mycket, och ville spy men visste att jag inte kunde. Inte borde. Därför vaknade jag med en ångest som inte är nådig imorse.

Jag vet hur den här dagen kommer att bli. Jag vet det, och det gör ont. Jag vill inte ha det så här, men jag vet heller inte hur jag ska göra för att förmå mig att ta mig ur det. Jag vet att jag vill bli frisk innerst inne, men så fort frågan kommer på tal så slår jag bort den ifrån mig, och ångrar mig inom en minut.