"Bones are beauty" "The thinner is the winner"
- bla bla bla..
NÅGON som tycker att pro ana, där man eftersträvar och höjer upp sjukdomen anorexi till skyarna, är en bra grej? När man fullkomligt dyrkar de tjejer som dött i anorexi på grund av sin svåra svält? Man vill vara så smal att "mina fotspår inte syns i snön".. På Internet finns hur mycket som helst om pro ana, som jag nästan skulle vilja kalla en sekt-liknande, destruktiv rörelse.
Jag vet att jag kommer att göra många förbannade genom det här inlägget, men jag vill ändå säga: TA ERT FÖRNUFT TILL FÅNGA, och försök ge er in i en riktig strid: att ta sig tillbaka till ett friskt liv. Att svälta och gå ned i vikt är livsfarligt enkelt, men att bli av med det här sjuka betéendet är svårare än någonting annat.
Jag menar förstås bara väl.
Inlägg
4 kommentarer:
pro ana är för dem som inte har nått botten. pro ana är en livsstil/kult/sekt/subkultur men anorexi är ett tillstånd lika allvarligt som cancer. och cancer är ingen livsstil.
jag försöker att bli av med hetätningshelvetet och äta nyttigare men det går inte, det är allt eller inget, och då låter inget bättre..
näe du förstörde inte min dag, men jag blir inte glad när folk klagar..
Håller med "m" fullt ut. Pro ana liknar mest ett desperat rop på hjälp. som att skära sig i armarna och visa det för att få medlidande/sympati eller kanske bara en kram. Hemskt ändå, men egentligen skiljer det sig mycket från anorexian, precis som bulimi och anorexi ofta förväxlas eller blandas samman på grund av att de båda kretsar kring mat - men egentligen är varandras motsatser.
Hur som helst: Pro ana är något man väljer, det är inte anorexi, likväl som man inte väljer cancer.
Fortsätt kämpa för ditt liv. Försök ta emot hjälp, kanske är inläggning det enda rätta?
Roligt att du hittade till min blogg! :-) Jag håller med fullständigt i vad du skriver. Man blir nästan arg på andra för att dom förstör sina liv och man önskar att man kunde nå fram till dom och hjälpa dom. Dom är ju så fina allihop! Dom kan ju inte hålla på som jag i alla år! Men i den önskan finns man inte med själv. Det är väl lättare att se att andra mår dåligt än att acceptera att man själv gör det. Undrar varför det ska vara så svårt?!
Skicka en kommentar