A-N-O-R-E-X-I. Det låter så jäkla fult, dumt, hemskt och jävligt helt enkelt. Det stämmer ju, visst, men så fort jag hör ordet ger det mig kalla kårar. Kunde man inte döpt det till något lättsammare? Typ förkylning? Blåskatarr? Det låter ju åtminstone lite roligare.
Vaknar i morse av att mamma knackar på dörren och frågar om jag vill åka in till Staden och Köpcentrat. Tanke numero uno: SI, SI, SI! Jag hoppade upp i sängen, och ville verkligen åka med. Det är ju snart nyår, och jag måste ha ett par skor som passar till min klänning. Tanke numero dos: NO, NO, NO! Om hela övriga familjen åker till Köpcentrat, och stannar borta halva dagen, så betyder ju det att jag kan träna, komma undan maten och få vara ensam under hela den tiden! Och något av det värsta som finns är ju att sitta på en knockfull restaurang såhär i mellandagstider, när hungriga och shoppingsugna människor är som allra flest. Helst skulle jag vilja att det var folktomt, så jag slapp alla blickar och folks tankar om vad/hur mycket/hur jag äter (även om de kanske bara existerar i min skalle, jag vet..)
Så här sitter jag nu, mol alléna, med en kurrande mage och är helt slut. Motionsformen blev städning i en timma och 20 minuter, samt lite rumpskakande med hemmagjord koreografi till bästa skivan..
OCH SHIT, nu slog det mig.. tanken på att duscha kändes bra, men nu minns jag plötsligt gårdagen. Mina värsta farhågor slog in (okej, en av de värre i alla fall). Efter middagen klargör jag för mamma att jag luktar svett och måste duscha. Hon svarar:
- Zero, ta inte illa upp och bli inte arg nu.. Men jag börjar allt förstå vad du gör när du säger att du ska duscha eller bada. Du gör det alltid efter middagen, utan undantag. Jag är inte dum.
(NEJ, DU ÄR INTE DUM! DET ÄR DET JAG SOM ÄR! DUMMA DUMMA DUMMA IDIOTISKA JAG!)
Allt jag fick fram var en kass lögn. Jag märker att jag blir mindre och mindre trovärdig. Min fasad kanske rasar ihop snart. Hoppas det, för mitt eget bästa. Tror jag?
EM-kval: Sverige-Spanien
-
Friends Arena, Solna På arenan spelas EM-kval Sverige-Spanien denna
kväll.Ett gäng killar och tjejer ~30 år väntar på att matchen ska börja.
Kille till tje...
Inlägg
2 kommentarer:
Hmm - skrev en kommentar här som försvann. Knepigt! Kontentan var att ge dig styrka att prata med din mamma. Du är värd all hjälp du kan få OCH det är inte du som är dum det är ANOREXIAN!
Kramar Tina
Mycket konstigt att den försvann! Och ja, du har så rätt.. Du har verkligen rätt i det du säger om mamma. Hon borde få veta, och jag vet att hon säkert skulle vilja veta, men det är bara så svårt. Varje gång hon misstänker något, så blir hon rasande och skäller eller vänder andra kinden till, och säger att jag får förstöra mitt liv om jag vill och att hon skiter i det.
Sen vet jag ju att hon inte skiter i det egentligen, och att hon bara vill väl, men hon vet helt enkelt inte hur hon skall beté sig, och vem gör i och för sig det? Jag kan tänka mig att det är fruktansvärt svårt att handskas med anorexi när man är den som förväntas hjälpa. Man känner säkert en enorm maktlöshet.
Usch, ja.. anorexin är stark just nu. Och den är inte snäll alls. Jag önskar verkligen att jag kunde berätta precis allting, och våga ta mer hjälp. Snacka om att man känner sig schitzofren..
Kram kram
Skicka en kommentar